Duktiga mamman
Insåg just att det var en hel evighet sen jag skrev något senast men jag har inte riktigt mäktat med på sista tiden.
Jag går som liksom bara på halvfart och orkar inte riktig med mer än det nödvändigaste.
Vi har haft fullt upp med omställningarna kring att ha ett barn med diabetes och allt vad det innebär, tidigare har allt flutit på och man har inte riktigt haft tid att stanna upp och lyssna på sina egna behov men nu när allt fungerar som tåget på rälsen kommer allt över mig som en storm och det känns som jag blåser bort.
tror ingen egentligen fattar hur det känns inombords utan låter den yttre fasaden få omgivningen tro att man klarar allt och att det är som en väl inarbetad dans som man bara följer med i rytmen.
Men när jag får tid för mig själv är det en helt annan Sarah som kommer fram när jag inte längre behöver vara den duktiga inför någon annan.
Det känns nästan som att jag måste kämpa hårt för att inte släppa fram den kollaps som försöker slå sig fram om jag inte härdar ut och är stark!
Mitt i allt så har man en husförsäljning att röja upp efter och den lasten hänger över en och knackar en på axeln titt som tätt och jag måste nog åka över och packa ihop det sista snart innan tiden rinner iväg.
Samtidigt sitter vi här och letar efter nåt nytt men inga intressanta objekt har hittills dykt upp på hemnet och jag som verkligen vill ha nåt nytt att se fram emot samtidigt som jag måste hålla hårt i tyglarna för att inte rusa iväg och göra ett förhastat husköp, den här gången är det sista flytten är tanken och checklistan ska bockas av.
Det belv inget längre o mer uttömmande inlägg i dag heller men mammaplikterna kallar
Trevlig Söndag!
Jag går som liksom bara på halvfart och orkar inte riktig med mer än det nödvändigaste.
Vi har haft fullt upp med omställningarna kring att ha ett barn med diabetes och allt vad det innebär, tidigare har allt flutit på och man har inte riktigt haft tid att stanna upp och lyssna på sina egna behov men nu när allt fungerar som tåget på rälsen kommer allt över mig som en storm och det känns som jag blåser bort.
tror ingen egentligen fattar hur det känns inombords utan låter den yttre fasaden få omgivningen tro att man klarar allt och att det är som en väl inarbetad dans som man bara följer med i rytmen.
Men när jag får tid för mig själv är det en helt annan Sarah som kommer fram när jag inte längre behöver vara den duktiga inför någon annan.
Det känns nästan som att jag måste kämpa hårt för att inte släppa fram den kollaps som försöker slå sig fram om jag inte härdar ut och är stark!
Mitt i allt så har man en husförsäljning att röja upp efter och den lasten hänger över en och knackar en på axeln titt som tätt och jag måste nog åka över och packa ihop det sista snart innan tiden rinner iväg.
Samtidigt sitter vi här och letar efter nåt nytt men inga intressanta objekt har hittills dykt upp på hemnet och jag som verkligen vill ha nåt nytt att se fram emot samtidigt som jag måste hålla hårt i tyglarna för att inte rusa iväg och göra ett förhastat husköp, den här gången är det sista flytten är tanken och checklistan ska bockas av.
Det belv inget längre o mer uttömmande inlägg i dag heller men mammaplikterna kallar
Trevlig Söndag!
